idag orkar jag absolut inte blogga. ska prata med pappa och mamma om uppsala när dom kommer hem & se om det ens blir något alls. önskar att jag kunde spola tillbaka åren, allt är bara komplicerat nu. vart är världen påväg.. vart är jag påväg. jag är extremt less. det är jobbigt när ens hela värld rasar ihop. men då är det bara att ta sig upp, eller. att försöka går alltid.

vad skönt det var när jag var liten,
för då existerade inte skitsnack.
Kärlek var en puss på kinden och
pappa var den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när
min barbiedocka hade tappat benet.
Den värsta gråten jag upplevde var
när jag ramlade och skrapade knät.
Den största rädslan var monstret under sängen.

Nu när jag är äldre är
skitsnack vardagsprat,
man pussar alla på kinden
och kärleken har blivit svårare.
Ibland känner man att mamma
är den värsta fienden på jorden.
Höjden av idag är när min mascara tar slut,
och den värsta gråten är när
gamla vänner plötsligt sviker en.
Den största rädslan är att
förlora den man verkligen älskar.